Jag har blandade känslor för utsagor som börjar med ”Forskning visar att …”
Å ena sidan är det förstås bättre att kunna visa på vetenskapligt stöd än att inte kunna göra det. Men å andra sidan så blir effekten ofta motsatsen till att stimulera kritiskt tänkande. Att tänka kritiskt, långsamt och ifrågasättande är inte på något sätt enkelt. Genom att anföra forskning, eller som i artikeln som länkas här, ”neuroscience” blir människor oftast mer okritiska än tvärtom. ”Vilken forskning?” borde följdfrågan vara. Och ”på vilket sätt är den forskningen relevant?”. Etc.
En intressant aspekt som tas upp i artikeln är det perspektivskifte som uppstår när man betraktar en person som ansvarigt subjekt, kontra passiv utförare av vad dess hjärna har fått för sig …