Notis om hur John Basinger började memorera Paradise Lost som 58-åring, som komplement till sin regelbundna fysiska träning. Nio år senare var han klar.
Jag gillar särskilt hans uttalande: ”Jag tänker på dikten på flera sätt. Som en katedral jag bär med mig i huvudet, en plats jag kan gå in i och vandra omkring i som jag vill.”
Det får mig även att tänka på vad ingen mindre än Londons borgmästare Boris Johnson sade om skolan, att barnen faktiskt borde lära sig saker utantill, att det är rätt att memorera: ”Vem som helst som älskar poesi kan vittna om att när du lär dig en bra dikt, så skaffar du dig en god vän. Du har en röst som dyker upp i ditt huvud, närhelst du vill, och säger något vackert och trösterikt och sant.”